Historien är fylld av ledare som styrt sina länder med våld, kontroll och skräck. Många av dessa kända diktatorer kom till makten under oroliga tider och använde människors rädsla och hopp för att befästa sitt grepp om makten.
Deras regimer har orsakat krig, massmord och förföljelser, men också format den värld vi lever i idag. Genom att lära känna dessa kända tyranner blir det tydligt hur farlig makt kan bli när den samlas hos en person utan gränser.
Adolf Hitler (1889–1945)
Det nazistiska styret i Tyskland under 1930- och 40-talet förändrade hela världen. Hitler tog makten 1933 genom att spela på landets ekonomiska problem och människors frustration efter första världskriget. Med hjälp av propaganda och skräck byggde han upp en diktatur där partiet kontrollerade alla delar av samhället.
Förintelsen, där omkring sex miljoner judar mördades, är ett av de mest brutala brotten mot mänskligheten. Han var dessutom högst delaktig till andra världskriget – ett krig som kostade tiotals miljoner människor livet.
Mao Zedong (1893–1976)
I Kina framträdde Mao som en revolutionär ledare och skapade Folkrepubliken 1949. Han ville omforma landet helt och genomförde radikala kampanjer som ”Det stora språnget framåt”. Den kampanjen ledde till en av historiens värsta svältkatastrofer, där tiotals miljoner människor dog.
Kulturrevolutionen på 1960-talet förföljde oliktänkande och slog sönder kulturella traditioner. Trots de enorma lidanden hans politik orsakade hyllas han fortfarande av vissa i Kina som den som lade grunden till landets moderna utveckling.
Josef Stalin (1878–1953)
Efter Lenins död blev Stalin Sovjetunionens obestridde ledare. Han förvandlade landet till en supermakt, men metoderna var fruktansvärt brutala. Genom massutrensningar, arbetsläger och avrättningar rensade han bort alla tänkbara motståndare.
Bönder tvingades in i kollektiva jordbruk, vilket bidrog till hungersnöd där miljontals dog. Industrialiseringen skedde snabbt men under hårda villkor, och ingen gick säker i det samhälle som präglades av övervakning och rädsla.
Pol Pot (1925–1998)
När Röda khmererna tog makten i Kambodja 1975 började en av 1900-talets mest fruktansvärda perioder. Pol Pot ville skapa ett nytt, helt jordbruksbaserat samhälle och tömde städerna på invånare. Intellektuella, religiösa och människor som misstänktes stå i vägen för hans vision avrättades.
Befolkningen levde under slavliknande förhållanden, och omkring två miljoner människor dog på bara fyra år. Hans regim blev så brutal att även kommunistiska grannländer vände sig mot honom.
Kimdynastin i Nordkorea
Det slutna landet Nordkorea har styrts av tre generationer av samma familj. Kim Il Sung byggde upp landet efter andra världskriget och skapade en totalitär stat präglad av propaganda och personkult. Efter hans död 1994 tog sonen Kim Jong Il över och fortsatte samma väg, med en befolkning som levde i fattigdom och rädsla.
Sedan 2011 leder Kim Jong Un landet, och internationellt har han gjort sig känd för kärnvapentester och hårt förtryck av oppositionen. Landet är fortfarande ett av de mest isolerade i världen.
Augusto Pinochet (1915–2006)
Kuppen i Chile 1973, där den folkvalde presidenten Salvador Allende störtades, förde Pinochet till makten. Hans militärdiktatur blev snabbt ökänd för brutala metoder. Tusentals människor fängslades, torterades eller försvann spårlöst.
Samtidigt införde hans regim marknadsekonomiska reformer som senare påverkade landets ekonomi positivt, men det mänskliga priset var mycket högt. Pinochet behöll makten till 1990 men undkom rättsliga följder under större delen av sitt liv.
Idi Amin (1925–2003)
Uganda på 1970-talet styrdes av en man som både skrämde och fascinerade världen. Idi Amin tog makten genom en kupp och satte igång en regim där grymheter blev vardag. Hundratusentals människor miste livet genom massakrer, tortyr och förföljelser.
Han kastade dessutom ut landets asiatiska minoritet, vilket slog hårt mot ekonomin. Amin utmålade sig som en folklig ledare men blev känd som en av Afrikas mest brutala härskare. Efter att ha störtats levde han i exil i Saudiarabien.
Jean-Bédel Bokassa (1921–1996)
Centralafrikanska republiken fick en diktator som också utropade sig till kejsare. Bokassa styrde från 1966 och lät sig 1977 krönas i en ceremoni som kostade en stor del av landets statsbudget. Hans styre präglades av överdåd, våld och skräck.
Oppositionella fängslades och avrättades, och rykten om kannibalism florerade. Till slut störtades han av en franskledd kupp 1979, och hans tid vid makten har blivit en symbol för afrikanska diktatorers excentricitet och grymhet.
Muammar al-Khaddafi (1942–2011)
I över fyra decennier var Khaddafi Libyens obestridde härskare. Han tog makten genom en kupp 1969 och styrde landet med en blandning av hård kontroll och egna politiska idéer som han kallade ”tredje internationella teorin”.
Under hans ledning blev Libyen rikt på grund av oljan, men folket levde under förtryck och stark censur. Han anklagades också för att stödja internationell terrorism. 2011 bröt ett uppror ut, och efter månader av strider dödades Khaddafi av rebeller.
Francisco Franco (1892–1975)
Efter segern i spanska inbördeskriget 1939 etablerade Franco en auktoritär regim som varade i nästan 40 år. Hans styre byggde på nationalism, katolicism och militär kontroll.
Politiska motståndare förföljdes, många avrättades, och landet isolerades från övriga Europa under lång tid. Trots detta lyckades han behålla makten fram till sin död, och först därefter kunde Spanien övergå till demokrati.
Francois ”Papa Doc” Duvalier (1907–1971)
Haiti levde i skräck under Duvaliers tid vid makten. Han använde både politiskt våld och symboler från voodoo för att befästa sin ställning. Hans privata milis, Tonton Macoute, blev ökända för mord och terror.
Utåt kallade han sig själv för landets fader, men i verkligheten styrde han landet för att gynna sig själv och sin familj. När han dog tog sonen över och fortsatte på samma brutala sätt, vilket gjorde att familjen satt kvar vid makten i många år.
Saddam Hussein (1937–2006)
Irak på 1980- och 90-talet dominerades helt av Saddam. Han använde en stark säkerhetspolis för att hålla folket i schack och slog brutalt ner på kurdiska minoriteter, bland annat med kemiska vapen i Halabja 1988.
Under hans ledning fördes landet in i krig både mot Iran och senare mot Kuwait, vilket ledde till Gulfkriget 1991. Till sist föll hans regim efter USA:s invasion 2003. Saddam greps, ställdes inför rätta och avrättades 2006.
Bashar al-Assad (1965–)
När han tog över makten i Syrien efter sin far år 2000 sågs han först som en möjlig reformist. Men inbördeskriget som bröt ut 2011 förändrade bilden helt. Assad har anklagats för att använda kemiska vapen, bomba civila områden och bedriva en politik där människorättsbrott är omfattande.
Trots internationella sanktioner och hård kritik sitter han fortfarande kvar vid makten och har starkt stöd av både Ryssland och Iran.
Mengistu Haile Mariam (1937–)
Efter att ha störtat kejsaren Haile Selassie 1974 blev Mengistu Etiopiens ledare. Hans regim införde kommunistiska reformer men präglades också av blodiga utrensningar under den så kallade Röda terrorn.
Tiotusentals oppositionella dödades, och hungersnöden på 1980-talet förvärrades av hans politik. När regimen föll 1991 flydde Mengistu till Zimbabwe, där han fortfarande lever i exil.
Charles Taylor (1948–)
Liberia hamnade under Taylors kontroll 1997 efter flera års inbördeskrig. Hans tid som president blev en fortsättning på konflikterna, och han anklagades för att ha stöttat rebeller i Sierra Leone i utbyte mot så kallade bloddiamanter.
Våld, korruption och förtryck präglade landet under hans styre. Efter att ha tvingats bort från makten greps han, ställdes inför rätta i Haag och dömdes 2012 till långt fängelsestraff för krigsbrott.
